|
Det finns ett åtskilliga dokumenterade vittnesmål om Storsjöodjurets existens. Få har dock lyckats att fånga varelsen på bild.
|
Den 10 augusti 1983 hade Carina Johnson kameran med sig i båten i Brunfloviken. Hon berättar:
"Plötsligt fick jag se något som såg ut som fåglar som just är på väg att lyfta långt ut på vattnet. Det såg ut som tre vita måsar som rörde sig i riktning mot Östersund i rasande fart.....när vi kom närmare så ändrade det riktning bort från oss och plötsligt så saktade vattnet av och allt blev lugnt. Jag fick en känsla av att föremålet var relativt stort och det som slog mig direkt efteråt var att det hade rört sig så fort."
Vittnesmålen från tiden före 1800-talet är få, men därefter visar sig Storsjöodjuret allt oftare. En kvinna, född år 1799 i Krokvåg i Ragunda socken, hörde sina föräldrar berätta att då Storsjöodjuret visade sig förebådade det olycka. Det är första gången sedan skapelsesägnerna som odjuret finns omnämnt i skriftliga källor. Den muntliga traditionen vet vi dock ingenting om. |
 |
Från 1820-talet och framåt visar sig Storsjöodjuret allt oftare. I Jämtlandsposten den sista oktober 1898 kan man läsa vad riksdagsman Jöns Bromée var med om utanför Billsta, Hackås 1863:
"...det var ett stort, styggt sjödjur och beslöt man att förfölja det. Två bössor laddades och två båtar utrustades i hast. Under tiden hade odjuret begivit sig något från stranden ut i vattnet och rörde sig sakta utåt. Det liknade då 10 á 12 blanksvarta, hoplänkade ankare, som gått efter varandra..."
Per Jönsson från Andersön påstår att han har sett Stosjöodjuret tre gånger. I en intervju berättar han om två av sina möten utanför Digernäs år 1920:
"...mellan vågorna såg jag den där stora grågröna kroppen. Och vattnet kokade runt om mig. Jag såg då att det var en stjärt som gick och det var kraftiga slag. Och då när det hade gått ungefär en 100 meter eller så där, så försvann det spårlöst. Men några dagar efteråt fick dom se det bort´i Rödön. Det gick nog dit..."
Den 14 juli 1931 visade sig Storsjöodjuret i Myrviken för Anders Bergqvist och Jonas Hansson. Landsfiskal Carlsson blev anmodad att verställa en närmare undersökning, ur vilken följande finns att läsa:
"Hansson hade iakttagit ett mörkt föremål på vattenytan. Föremålet hade bestått av ett klotformigt föremål, av vilket övre halvan nått ovanför vattenytan. Höjden ovanför vattnet hade varit ungefär 1 dm, möjligen något större. Bakom detta klot hade märkts en bågformig puckel..."
I Jämtlands tidning den 12 augusti 1947 berättade Anna Rahm vad hon var med om utanför Rösta via Åssjön:
"...Odjuret var säkert tre meter långt och grått som en elefant med slätt och hårt skinn. Huvudet var ungefär som en stor drickskanna och ryggen var lite bucklad på sina ställen. I det hiskeligt breda gapet gick tungan upp och ned på ett hotfullt sätt, ögonen rullade som sagt och öronen var också stora och utstående. En stjärt med våldsam styrka tycktes det ha. Vi såg ju bara övre delen, men ryggen var bred, och att det inte var en orm, som det sen har påståtts, det är då säkert...."
En ung mans berättelse om ett märkligt fenomen, som han bevittnade tillsammans med sin far den 21 juli 1994 utanför Sandviken. I det fina vädret igår gav sig den unge mannen och hans pappa Robert ut för att ta en tur i tvåmanskajak. De passerade utanför Sandviken sett, men på den andra sidan intill Frösön.
"Det var kavlugnt. Plötsligt såg jag något som liknade en plog i vattnet. Vattnet "delade" sig så som när man åker vattenskidor. Det hela pågick i cirka 10-15 sekunder. Vi var max 200 meter ifrån det vi såg. Jag har svårt att tänka mig att det skulle vara en fågel som landade. Man borde se den i så fall. Jag har aldrig sett något liknande."
Den unga mannen är säker på att det är Storsjöodjuret han såg.
Fler vittnesmål finns samlade på Minnesbanken, Jämtlands läns museum i Östersund.
| 
