Odjur finns i t.ex. Lough Mash på Island, Loch Lomond i Skottland, i Khaiyr i Sovjet, i Lake Okanagan i British Columbia (kallat Ogopogo), i Nahuel Huapi Lake i Argentina (kallad Nahuelito), i Lake Manitoba (kallat Manipogo) och i Lake Champlain (kallat Champ och observerats så mycket som 224 gånger!) Det mest välbekanta är givetvis Loch Nessodjuret (Nessie) som är dokumenterat i en mängd skrifter.
 |
Många paralleller kan dras mellan Storsjöodjuret och Nessie. Fenomenen beskrivs på ett så snarlikt sätt att många vill tro att det finns en okänd underjordisk förbindelsegång mellan sjöarna. Med tanke på Nessies internationella ryktbarhet skulle man kunna tro att hon har en längre historia än Storsjöodjuret. Men så är det inte. Sånär som på missionären Sankt Columbus berättelse från år 565 om ett vattenmonster i Nessfloden, finns inga observationer om Nessie äldre än från 1933. Ett stort arbete har lagts ned för att försöka lösa gåtan med det mystiska djuret i sjön. Ekolodning, undervattensfotografering med stroboskopisk kamera och konstant bevakning av sjöns yta pågår. Denna moderna teknik har visat att något stort djur måste finnas i sjön.
En gemensam faktor för de olika sjöodjuren är att de alla lever i sjöar eller flodsystem som är, eller tidigare i historien har varit i förbindelse med havet. I samband med istiden var Storsjön en del av havet. I alla dessa sjösystem lever, eller har det levat, havsvandrande fiskarter. Sjöarna är i de flesta fallen djupa och kalla. |
Under långa tider tycks Norge ha varit centrum för sjö- och havslevande odjur. Här har sådana djur observerats i ett 50-tal sjöar och orter vid havet. År 1522 rapporterades att en sjöorm fanns i Mjösa. Ormen var mångfärgad och lång, den hade hästhuvud med stora, runda ögon och en lång, svart man. Sjöormen strandade på en klippa där den dödades. Därefter låg den på land, ruttnade och förpestade luften så att man till sist var tvungen att bränna kadavret. Ett lika påtagligt bevis för sjöodjurs existens har därefter aldrig kunnat uppvisas.
Det stora norska odjursbeståndet är intressant ur svensk synpunkt. Våra odjur är nämligen koncentrerade till landets gammalnorska områden; Jämtland och Bohuslän. Vid sidan av Storsjöodjuret har sällsynta odjursobservationer gjorts i Kallsjön i Jämtland och i Bullaren i norra Bohuslän. Storsjöodjuret förefaller alltså vara en utlöpare från ett norskt centralområde.
